söndag 15 april 2018

2018-04-10 - Flytt och flykt


2018-04-10 - Flytt och flykt


Flytt och flykt…

Mitt i julfirandet gick larmet eller budskapet om man så vill. Ett långväga, ovanligt besök alldeles i närheten. En sensationell ”julklapp”. Många ville ta emot gästen. Parkeringsplatsen liknade den man kan se en varm och solig försommarlördag. Nu var det blåst, kyla och regn - inget hinder för de närvarande, kikarförsedda, att försöka få syn på målet för uppmärksamheten.  I det grunda vattnet vid Stora Amundön sökte den ivrigt efter föda att fylla depåerna inför den fortsatta resan. Den större gulbenan flyger normalt höst och vår mellan Nord- och Sydamerika. Stormvindar ute på Atlanten, antogs det, hade fått fågeln ur kurs. Ensam skulle den nu försöka hitta tillbaka till artfränderna några hundra mil västerut…

Runde, en ö längst ut i Norskehavet ett par landmil fågelvägen (!) väster om jugendstaden Ålesund. Där satt vi en ljus sommarnatt med lunnefåglar helt nära, med grisslor, tretåiga måsar samt, inte minst, dykandets ”suveräner”, havssulor, som 30 meter över havsytan får syn på bytet, ordnar vingarna och störtdyker ner i havet.

I oktober i höstas åt vi vår matsäck på klippan cirka 50 meter över havet vid Farol de Cabo de Sao Vincente, vid fyren på Portugals sydvästligaste udde. Ett spegelblankt Atlanten nedanför. Några fiskare ordnade redskapen.

Då kommer så den ena gruppen stora, vita fåglar efter den andra, vardera 15 – 50 fåglar. I ordnade plogformationer. Vi ser dem ovanifrån. Med vägvinnande vingslag rundar grupp efter grupp havssulor ”vår” udde och fortsätter mot sydost, mot Gibraltar, mot Västafrika. Vingspannet är nästan två meter. De har flugit från fågelbergen på Runde, från Spetsbergen längre norrut eller från Bass Rock utanför Edinburgh, där cirka 100 000, en tiondel av alla havssulor, häckar. Nu flyttar de till ett vänligare vinterklimat än vad Nordeuropa kan bjuda, till säkrare försörjning.  

Över hav och kontinenter, med osviklig kompass och energi, flyttar uppemot en halv miljard svenska fåglar två gånger om året. Ofta nattetid. Hundratals mil. För silvertärnan jorden runt varje år. Under en enda oktoberdag kan 10 000 ormvråkar passera Falsterbo. Åtta gram lövsångare, en av de minsta, återkommer i slutet av april från tropiska Afrika. Tranornas flytt från västra Spanien följs av stor publik.

Utan inresetillstånd eller migrationsverk, trotsande alla gränser och murar, kommer de vår efter vår med hälsning från andra världar, med sång för nytt liv och fortsatt försörjning. Saknas inte en konferens där havssulor och migrationsansvariga delar erfarenheter?

Harald Haggärde


(Mars 2018. Något redigerad införd i Majornakyrkans församlingsblad 2/18.)

måndag 19 mars 2018

2018-03-19 - Nyinflyttat

2018-03-19


Nyinflyttat!

Det stod tomt hela 2017 efter att ha hyst en familj med tre små året innan. Alla tre lämnade, när så var dags, bostad och föräldrar. Men förra året, som sagt, tomt.

Nu är det liv i bostaden igen. Under ett par veckor har den besökts av de båda bostadssökande, jämförts med andra objekt, inspekterats och diskuterats. Objektet har nu kompletterats med lite nytt material, några lister bytts ut, stora grenar har fraktats till bostaden, prövats, passats in. En del har kastats.

Och nu väntas tillökning. En ny individ, hittills, är på gång och kräver vuxens ständiga närvaro de närmaste tre veckorna. Föräldrarnas levnadsvanor förändras. Nya rutiner ska anpassas.

Rop ut över grannskapet ekar denna morgon obesvarade. Oenighet tycks råda om vem som ska vabba morgonpasset. En konflikt i vardande, en konflikt som måste lösas. Beslut om att ge sig iväg – hungrig, kanske - och lämna bostaden tom, strider mot instinkten. Efter mindre än en minut tillbaka. Ännu hungrigare. Ropen avslöjar tilltagande otålighet, ”det är din tur nu”.

Se och följ livet i en växande familj i nyinflyttad bostad på andra sidan Östersjön, i Estland: http://tv.eenet.ee/merikotkas.html

Harald























söndag 11 mars 2018

2018-03-11 Holmenkollen




2018-03-11  Holmenkollen

Skön natt och god standardfrukost. Trikken-metron-T-banen tog oss via Majorstuen till Holmenkollen. Mycket färre ”tilskuere” idag. Många förmodades bli kvitt huvudvärken och piggna till först fram på dagen. I stora hoppbacken var det damernas tur att hejdlöst kasta sig ut över stupet. 134 meter var det längsta den lilla stund vi stod där.

Nu kommer de...

Kalla, Diggins, Haga


Huvudattraktionen denna dag var 30 km damer, fri stil. Kalla i täten, hela tiden. De sista varvningarna tillsammans med Diggins och Haga. Max ca 30 sekunders ledning på Björgen. Men Björgen bytte skidor och fick ny fart, vid två kilometer kvar var hon ifatt och förbi. Kalla försökte bita sig fast men orkade inte hela vägen fram. Omkörd en  tålängd av Haga förpassade henna till fjärdeplatsen… Diggins tvåa.

Fyllde på ”Kvicklunchlagret” innan nedfärden till stan. Restaurant Arakataka öppnade först kl 16.00. Fann en vietnamesisk/thailändsk. Smakade bra. Före bussens avgång fika tillsammans med Tomas, Johannes kompis från Nordnorge, nu Oslo. Doktorand på Oslo universitet. Avhandling om ungdomsupproret på 1980-talet.

Mycket besvärligt väglag på norska sidan och en bra bit in på svenska. Is frös fast på vindrutetorkarna. Chauffören knackade bort.Flera trafikmeddelanden om olyckor.

   

2018-03-10 Holmenkollen, 50 km




2018-03-10 Holmenkollen, 50 km

Fin morgon. L körde mig ner till Eriksonterminalen. Lugnt och stilla gungade vi E6-an norrut. Fint tillfälle att prata masterutbildning och lärartjänst i Partille eller slumra en stund. Tre timmar går fort, strax hade vi spegelblank Oslofjord väster om oss.

Resan med trikken från Jernbanetorvet /Oslo Sentralstasjon/ upp till Holmenkollen liknade inget annat eller, jo, kanske. Studentflaken i maj-juni med skrålande gymnasister som just avslutat sin skolgång och just då inte kom på något bättre sätt att fira bedriften på än med ostämd körsång i starkaste volym, dvs mera skrik om hjälp än skönsång. Volymen i tågkupén var näst intill outhärdlig och många flaskor tömdes redan där. Av vad vi senare såg fanns dock dricka kvar…


Trångt på perrongen... (Sentralstasjonen)
 
...och i trikken (metron) till Holmenkollen.
 . 


Ved till brasan


Själva anledningen till Osloresan startade kl 14.30 och var så organiserad att de tävlande sex gånger passerade vår utsiktsplats alldeles intill kyrkan (kapellet) vid Holmenkollen. Imponerande fort och lätt gick det uppför backen. Långa skatingskär, liksom svävande ovanför snöytan. Daniel Rickardsson i tätgruppen, några blågula en bit bakom… Publikljudet följde klungan genom tallskogen.

Foto Johannes Haggärde


Foto Johannes Haggärde

Målgången missade vi där ute i skogen men Cologna vann med en tålängd före Sundby. Rickardsson elva drygt 40 sekunder efter täten. Flera kända svenska namn saknades vilket gav plats åt några nya: Petter Engdahl (23), Björn Sandström (26), Filip Danielsson (57, näst sist).




Foto Johannes Haggärde



I hoppbacken såg vi inledningen av laghoppning, stor backe, herrar. Vem som vann? Gissa.


Foto Johannes Haggärde
Alla – halva Oslo? – bildade nu två gigantiska köer för att ta sig ner till stan. De flesta följde vakternas instruktioner. Utbrytare - många med alltför mycket sprit i sig - ville utnyttja bilvägens fria yta men föstes handgripligen tillbaka in i kön. Nere vid första T-banestationen (Holmenkollen) tycktes alla samlas, utan att någon kom vidare. 


Tågen – visade det sig – stod stilla av säkerhetsskäl då många började använda spåret som gångväg.
 Vi gick vidare neråt och hoppades komma med ett uppåtgående tåg från nästa station, Besserud, upp till ändstationen och därifrån ta oss tillbaka ner till stan. Ett tomt, uppåtgående tåg väntade på fri väg, utan /fulla/ människor på spåret.

Efter många vädjanden från tågföraren om att respektera avstånd till tåget, att inte sparka på det, inte luta sig mot det etc, började tåget röra sig uppåt. Just då lullade en mycket påverkad kille, alldeles intill mig, till och lutade sig mot tåget i rörelse, hamnade mellan två vagnar och försvann ner inunder det rullande tåget. Ganska snabbt lyckades vi uppmärksamma föraren på att något hänt och få stopp på tåget. Jag, vi, befarade det värsta.  Många ingrep, fick ut killen, tog hand om honom, larmade ambulans mm. Vi ansåg oss inte tillföra något mera utan beslöt gå vidare ner mot stan.
Strax mötte vi blåljusbilar i den täta trafiken försöka ta sig upp till olycksplatsen. Också ambulanshelikoptern hördes.
Nyheterna meddelade att killen haft tur, hamnat mellan spåren och fått lindriga skador.