2018-03-10 Holmenkollen, 50 km

2018-03-10 Holmenkollen, 50 km

Fin morgon. L körde mig ner till Eriksonterminalen. Lugnt och stilla gungade vi E6-an norrut. Fint tillfälle att prata masterutbildning och lärartjänst i Partille eller slumra en stund. Tre timmar går fort, strax hade vi spegelblank Oslofjord väster om oss.

Resan med trikken från Jernbanetorvet /Oslo Sentralstasjon/ upp till Holmenkollen liknade inget annat eller, jo, kanske. Studentflaken i maj-juni med skrålande gymnasister som just avslutat sin skolgång och just då inte kom på något bättre sätt att fira bedriften på än med ostämd körsång i starkaste volym, dvs mera skrik om hjälp än skönsång. Volymen i tågkupén var näst intill outhärdlig och många flaskor tömdes redan där. Av vad vi senare såg fanns dock dricka kvar…

Trångt på perrongen... (Sentralstasjonen)

 

...och i trikken (metron) till Holmenkollen.

 . 

Ved till brasan

Själva anledningen till Osloresan startade kl 14.30 och var så organiserad att de tävlande sex gånger passerade vår utsiktsplats alldeles intill kyrkan (kapellet) vid Holmenkollen. Imponerande fort och lätt gick det uppför backen. Långa skatingskär, liksom svävande ovanför snöytan. Daniel Rickardsson i tätgruppen, några blågula en bit bakom… Publikljudet följde klungan genom tallskogen.

Foto Johannes Haggärde

Foto Johannes Haggärde

Målgången missade vi där ute i skogen men Cologna vann med en tålängd före Sundby. Rickardsson elva drygt 40 sekunder efter täten. Flera kända svenska namn saknades vilket gav plats åt några nya: Petter Engdahl (23), Björn Sandström (26), Filip Danielsson (57, näst sist).

Foto Johannes Haggärde

I hoppbacken såg vi inledningen av laghoppning, stor backe, herrar. Vem som vann? Gissa.

Foto Johannes Haggärde

Alla – halva Oslo? – bildade nu två gigantiska köer för att ta sig ner till stan. De flesta följde vakternas instruktioner. Utbrytare - många med alltför mycket sprit i sig - ville utnyttja bilvägens fria yta men föstes handgripligen tillbaka in i kön. Nere vid första T-banestationen (Holmenkollen) tycktes alla samlas, utan att någon kom vidare. 

Tågen – visade det sig – stod stilla av säkerhetsskäl då många började använda spåret som gångväg.

 Vi gick vidare neråt och hoppades komma med ett uppåtgående tåg från nästa station, Besserud, upp till ändstationen och därifrån ta oss tillbaka ner till stan. Ett tomt, uppåtgående tåg väntade på fri väg, utan /fulla/ människor på spåret.

Efter många vädjanden från tågföraren om att respektera avstånd till tåget, att inte sparka på det, inte luta sig mot det etc, började tåget röra sig uppåt. Just då lullade en mycket påverkad kille, alldeles intill mig, till och lutade sig mot tåget i rörelse, hamnade mellan två vagnar och försvann ner inunder det rullande tåget. Ganska snabbt lyckades vi uppmärksamma föraren på att något hänt och få stopp på tåget. Jag, vi, befarade det värsta.  Många ingrep, fick ut killen, tog hand om honom, larmade ambulans mm. Vi ansåg oss inte tillföra något mera utan beslöt gå vidare ner mot stan.

Strax mötte vi blåljusbilar i den täta trafiken försöka ta sig upp till olycksplatsen. Också ambulanshelikoptern hördes.

Nyheterna meddelade att killen haft tur, hamnat mellan spåren och fått lindriga skador.

Se https://www.svt.se/sport/vintersport/flera-pakorda-i-tunnelbana-efter-skidlopp och https://www.nrk.no/norge/arrangoren-om-holmenkollen-kaoset_-_-trist-at-situasjonen-kom-ut-av-kontroll-1.13955292