2018-04-10 - Flytt och flykt

2018-04-10 - Flytt och flykt

Flytt och flykt…

Mitt i julfirandet gick larmet eller budskapet om man så vill. Ett långväga, ovanligt besök alldeles i närheten. En sensationell ”julklapp”. Många ville ta emot gästen. Parkeringsplatsen liknade den man kan se en varm och solig försommarlördag. Nu var det blåst, kyla och regn - inget hinder för de närvarande, kikarförsedda, att försöka få syn på målet för uppmärksamheten.  I det grunda vattnet vid Stora Amundön sökte den ivrigt efter föda att fylla depåerna inför den fortsatta resan. Den större gulbenan flyger normalt höst och vår mellan Nord- och Sydamerika. Stormvindar ute på Atlanten, antogs det, hade fått fågeln ur kurs. Ensam skulle den nu försöka hitta tillbaka till artfränderna några hundra mil västerut…

Runde, en ö längst ut i Norskehavet ett par landmil fågelvägen (!) väster om jugendstaden Ålesund. Där satt vi en ljus sommarnatt med lunnefåglar helt nära, med grisslor, tretåiga måsar samt, inte minst, dykandets ”suveräner”, havssulor, som 30 meter över havsytan får syn på bytet, ordnar vingarna och störtdyker ner i havet.

I oktober i höstas åt vi vår matsäck på klippan cirka 50 meter över havet vid Farol de Cabo de Sao Vincente, vid fyren på Portugals sydvästligaste udde. Ett spegelblankt Atlanten nedanför. Några fiskare ordnade redskapen.

Då kommer så den ena gruppen stora, vita fåglar efter den andra, vardera 15 – 50 fåglar. I ordnade plogformationer. Vi ser dem ovanifrån. Med vägvinnande vingslag rundar grupp efter grupp havssulor ”vår” udde och fortsätter mot sydost, mot Gibraltar, mot Västafrika. Vingspannet är nästan två meter. De har flugit från fågelbergen på Runde, från Spetsbergen längre norrut eller från Bass Rock utanför Edinburgh, där cirka 100 000, en tiondel av alla havssulor, häckar. Nu flyttar de till ett vänligare vinterklimat än vad Nordeuropa kan bjuda, till säkrare försörjning.  

Över hav och kontinenter, med osviklig kompass och energi, flyttar uppemot en halv miljard svenska fåglar två gånger om året. Ofta nattetid. Hundratals mil. För silvertärnan jorden runt varje år. Under en enda oktoberdag kan 10 000 ormvråkar passera Falsterbo. Åtta gram lövsångare, en av de minsta, återkommer i slutet av april från tropiska Afrika. Tranornas flytt från västra Spanien följs av stor publik.

Utan inresetillstånd eller migrationsverk, trotsande alla gränser och murar, kommer de vår efter vår med hälsning från andra världar, med sång för nytt liv och fortsatt försörjning. Saknas inte en konferens där havssulor och migrationsansvariga delar erfarenheter?

Harald Haggärde

(Mars 2018. Något redigerad införd i Majornakyrkans församlingsblad 2/18.)